Bromma är hemma. Här trivs Svante Palmgren, med närheten till naturen och staden. Med speciallånet Hypotekspension blev det möjligt att helrenovera lägenheten, men också att planera en resa till drömlandet – Japan.

Med lånet från Svensk Hypotekspension kunde Svante göra om i lägenheten som han ville.

I fönstren står blomkrukor med japanska tecken på, framför en vy där trädkronorna vajar lätt i vinden. Det är som ett möte mellan två högt älskade platser i Svante Palmgrens liv: Japan och Bromma. Redan under uppväxten vid Brommaplan drömde han om att en gång bo precis här, i det grönskande Äppelviken.

– Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans. Nära naturen, nära vatten och med bra kommunikationer, säger Svante.

Även om jobbet och nyfikenheten tagit honom ut på slingrande vägar i världen är det i barndomens Bromma han alltid återvänder till. Kärleken till Japan kom lite senare, när hans jobb på bilradiotillverkaren Clarion förde honom till Tokyo med omnejd. Det var under de åren som han upptäckte allt han älskar med landet i öst: maten, kulturen, naturen, och inte minst – de vänliga människorna. Ibland bodde han hemma hos en av teknikerna. Svante minns en gång i november när det var en minusgrad och frost ute, och lika kallt inne.

Då fick jag höra talas om Svensk Hypotekspension, och det blev som en 180 graders vändning. Att kunna ta det här lånet betyder mycket för mig.
Svante

– Huset hade inga fönster utan istället var det pappskivor som man kunde hissa upp och ner. Det fanns en kamin under bordet, så där satt vi och drack whisky för att hålla värmen. Sen fick man ta ett hett bad innan läggdags, säger han med ett skratt.

Så illa var det aldrig med lägenheten han nu bor i. Men när den behövde renoveras för några år sedan var det svårt att få lån.

– Jag hade idéer om hur jag kunde göra om lägenheten, men det skulle kosta flera hundra tusen. Dessutom behövde jag en ny bil. Då fick jag höra talas om Svensk Hypotekspension, och det blev som en 180 graders vändning. Att kunna ta det här lånet betyder mycket för mig.

Redan under uppväxten vid Brommaplan drömde Svante om att en gång bo precis här i Äppelviken.

Fascinerad av bilar

Lånet resulterade i en totalrenovering av allt från golv till tak. Det syns att färgsättningen är genomtänkt. De sobra, gröna tonerna på väggarna, mot den vita marmorn i det öppna kökets bänkskivor. De mörka trädetaljerna.

– Det där är ek från Frankrike. Riktigt gammal, säkert från Napoleontiden. Min son har en snickerifirma, så han har tillverkat alla trädetaljer, säger Svante, och riktar fjärrkontrollen för att sänka luftkonditioneringen.

Han har alltid älskat teknik, och han har alltid älskat fart. Både genom skidåkningen och surfingen han en gång i tiden ägnade sig åt, och genom bilkörning. Det har blivit en hel del vändor på tävlingsbanor genom åren. Men när lånet gav honom möjlighet att köpa en ny bil blev det en Fiat Abarth. En bil som är liten – men kraftfull.

Jag tycker att lever man nu så ska man väl se till att leva. Våra barn har det ändå väldigt bra idag.
Svante

– Abarth kom som en kontring till brittiska Mini Cooper, hundkojan. Det är mycket motor, bra väghållning, rolig att köra. Nästan som en go-cart, säger Svante och ler.

Tidigare i livet ägde han just en Mini Cooper, och var så förtjust i den att han tillsammans med ett gäng andra fantaster i Sverige åkte karavan, hela vägen till Birmingham. Där fick de träffa hundkojans designer, Alex Issigonis, som tog emot deras gåva – en kristallskapelse med guldplakett.

– På plaketten stod det att han format våra drömmar på fyra hjul. Han grät, så rörd var han.

Planerar drömresan

Det finns många kära minnen att ta fram, men Svante Palmgren blickar gärna framåt. Idag har han hunnit fylla 78 år men har aldrig känt sig gammal, och vill fortsätta göra det han tycker om.

– Jag känner mig faktiskt ungefär likadan som för 30-40 år sen. Förutom att jag har sämre kondition, säger Svante och skrattar till, innan han blir lite allvarligare.

– Tyvärr tror jag att många inte unnar sig. Jag märker att många i min ålder drar sig för att bygga, förändra eller göra stora investeringar. Det verkar som att många tänker mer på sina barn, att de ska få det bra när de dör. Jag tycker att lever man nu så ska man väl se till att leva. Våra barn har det ändå väldigt bra idag.

Själv drömmer han om att resa mer. Framförallt att återvända till Japan. Det finns redan planer på en resa, med höghastighetståget Shinkansen.

– Vi är några som ska resa genom landet, bo på traditionella japanska boenden och njuta av maten, säger han och får något drömskt över sig när han tänker på vad som väntar.

– Det finns så otroligt mycket mer än sushi. Hur de behandlar grönsakerna är makalöst!

En sak han gärna vill göra igen är att gå på fiskeauktion i Tokyos hamn när båtarna kommer in tidigt på morgonen. Att få se när lådorna med enorma fiskar lastas ur. Höra sorlet, känna lukterna, vara åskådare till auktionerna som pågår runt omkring.

– Det är något helt unikt och nästan svårt att förklara. Ett skådespel som måste upplevas.

Text: Karin Wallén