Det har gått fyra år sen Marianne Rundström spelade in första avsnittet av Mogna Röster för Svensk Hypotekspension. Hon har gästats av många härliga människor, alltifrån designers, makthavare och artister. Alla med en gemensam drivkraft att inspirera 60-plussarna.

– Jag tycker att vi under hela vägen har lyckats visa på de möjligheter som öppnas efter 60. Den fanan har vi hållit väldigt högt hela tiden, säger Marianne.
Och Marianne själv är lika inspirerande som sina gäster. Hon drar sig inte för att kastas in i nya sammanhang för att ständigt utvecklas.

– När jag började med den här podden var det ju helt nytt för mig. Det var liksom en liten kick i det där att man fick börja jobba i ett nytt format och att det var innan poddarna bara växte upp som svampar i jorden.

Hon berättar också att hon i somras hamnade på en musikscen och intog rollen som konferencier.

– Jag har inte stått på en nöjesscen tidigare på det sättet. Allting där man liksom får öppna ögonen för något nytt är ju väldigt skojigt.

Drömgästen är Björn Ulvaeus

Den typiska gästen i podden är just den som vågar testa nytt och utvecklas även på äldre dar. Att Mariannes drömgäst skulle vara Björn Ulvaeus är kanske därför inte så konstigt.

– Han är 75 plus och skulle ju verkligen bara kunna luta sig tillbaka men så kom det här avatarerna i London och som har ett helt nytt spår och Pippi på Cirkus som var en ny produktion från hans penna.

Och Marianne fortsätter

– Det är inte så att man bara måste trampa på i invanda spår. Björn gör något nytt utav all den erfarenhet och kunskap som han har.

Höj pensionsåldern

Det är just det samhället behöver inse; att utnyttja all den erfarenhet som finns. Alla är långt ifrån redo att gå i pension. Problemet är också att pensionärer beskrivs som en homogen grupp.

– Pensionärer betraktas som en enda stor grå massa. Vi är vår ålder det är där identiteten finns och inte vad man kan åstadkomma eller vad man har för ambitioner.

Medellivslängden har dessutom ökat med 25 år sen den allmänna pensionsåldern infördes 1914. Alla som vill och kan borde därför få möjlighet att fortsätta jobba, vilket samhället bara vinner på, menar Marianne.

– Kanske man lever 30 år till efter uppnådd pensionsålder och det är ju helt nya förutsättningar som man också måste ta politiskt ansvar för om pengarna ska räcka.

En annan aspekt är att många blir deprimerade av att tvingas gå i pension.

– Alla hittar inte riktigt rätt. Det är som att uppfinna ett helt nytt liv efter ett helt yrkesliv. Att man mister just den här tillhörigheten. Den tror jag är så väldigt basal, ett mänskligt behov av att höra till och känna sig behövd och känna att man bidrar på något sätt.

Det är då du ska tänka att det finns möjligheter att utvecklas och bidra även om det känns motigt.

– Det viktiga är att inte bli en självcensur. Att om du känner att du inte riktigt är efterfrågad, så gäller det att sträcka på ryggen och tänka på att du har så oändligt mycket erfarenhet och kunskap kvar att dela med dig av, mer än någonsin jämfört med tidigare i livet.

En annan syn på ålder

En riktig inspiratör är designern Ingegerd Råman, en av de första gästerna i Mogna Röster. Hon är 80 år och hade precis inlett ett nytt jobb i Japan. Där hade hon träffat sin japanska kollega som sa till henne att “I look forward to working with you in the future.

– Åh jag känner bara, vilket annat sätt att se på att bli äldre och den framtid som väntar. Hon gjorde ett väldigt starkt intryck på mig, att hon bara liksom fortsatte och fortsatte. När man frågade “hur länge ska du hålla på då?” Så fick jag bara en konstig blick att “vadå, jag fortsätter”. Det var så självklart, säger Marianne.