När Margareta såg att huset med den prunkande trädgården var till salu tog hon helt sonika ner skylten. Det här skulle bli hennes och Lennarts. Idag, 30 år senare, kan de tack vare huset ta speciallånet Hypotekspension sätta guldkant på tillvaron.

”Vi vill känna oss fria”

Ett stort plommonträd ståtar framför det röda trähuset med den vita balkongen. Men det är bara början på den prunkande trädgården, hemma hos Lennart och Margareta Rehnström, 80 och 79, i Nynäshamn.

– Baksidan mot berget är fantastisk. Där har vi inga grannar. Och inget gräs att klippa, säger Lennart och skrattar.

Från det inglasade rummet mot baksidan har han och Maggan utsikt mot en liten bergssluttning. En naturtomt i terrasser där det växer marktäckare, syrener och gullregn.

De älskar både huset och trädgården, och slog till direkt när fastigheten blev till salu för 30 år sedan. På den tiden jobbade Margareta alldeles runt hörnet, på Televerket, och huset var en av alla gamla arbetarbostäder som hade byggts i början av 1900-talet. På den tiden bestod det av flera lägenheter.

– När jag såg att det här huset blev till salu så tog jag ner lappen. Jag bara visste att vi skulle ha det, säger Maggan och ler åt minnet.

De köpte huset, som efter renoveringar blivit ett parhus, tillsammans med sonen och hans fru. Därefter har den andra halvan tagits över av övriga familjemedlemmar – först en dotter, och numera ett barnbarn. Det är ett hem som blivit ett nav för hela familjen, men också viktigt på flera andra sätt.

Vi är ju intresserade av att resa. Och när vi såg att man kunde låna utan att amortera så blev det mycket enklare än att låna från en vanlig bank.
Lennart

Lånet ger möjligheter

Med åren har huset stigit rejält i värde, och Lennart och Margareta började inse att det fanns mycket pengar låsta i de faluröda väggarna. Samtidigt ville de sätta guldkant på sin tillvaro som pensionärer. Det var då de läste om möjligheten att ta lån på huset genom Svensk Hypotekspension.

– Vi är ju intresserade av att resa. Och när vi såg att man kunde låna utan att amortera så blev det mycket enklare än att låna från en vanlig bank. Vi pratade med våra barn om det, och de tyckte det var helt okej. De tjänar ju ändå bra, säger Lennart.

– De tyckte väl som vi, att det var bättre att vi använder pengarna nu, medan vi orkar, fyller Margareta i.

Vi tog lånet för att vara mer fria helt enkelt.
Lennart

Lånet tog de dels för att ha råd att resa, dels för att ha en buffert och inte behöva oroa sig för att pengarna ska sina i slutet av månaden.

– Vi tog lånet för att vara mer fria helt enkelt. Vår inställning har varit att vi ska ha det så bra som möjligt, säger Lennart.

Det första de köpte för lånet var en husvagn. I många år har de åkt både med husbil och husvagn ner till Spanien, alltid till samma plats, fyra mil utanför Barcelona. Där bor de på en stor, välskött camping med bara ett par hundra meter till havet. På hemvägen brukar de variera sig, testa olika vägar, och har bland annat tagit rutten via Baskien och Atlantkusten.

Ung i sinnet

Det har nu gått 60 år sedan Lennart och Margareta träffades, då båda bodde i Avesta. Innan de flyttade till Nynäshamn jobbade Lennart som svarvare på Avesta Jernverk, och han minns hur det fanns de som gick i pension därifrån – och dog ett halvår senare. Så ville han inte att det skulle bli. Och så blev det inte.

Idag tror han att den stora familjen bidrar till att hålla honom och Maggan pigga. Sammanlagt är de uppåt 40 personer nu, med alla barn, barnbarn, deras partners, och barnbarnsbarn. Att ha dem omkring sig, med de minsta som springer runt i huset och trädgården – är ett sätt att hålla sig ung.

Nu när barnen är 50-60 år blir man förvånad. Oj, är de i samma ålder som vi?
Margareta


– Ja, den enda gången man känner sig som 80 är när man ska ner på golvet. Men i huvudet är det som att vara 25-30, säger Lennart, och öppnar dörren till ännu ett inglasat uterum, vid garaget.

Där inne ligger sand från Azorerna i en burk. På väggarna hänger tallrikar från Jordanien, Israel, Marocko. De vill gärna resa mer, och helst skulle de ta bilen.

– Jag älskar att köra bil. Jag kör hellre bil till Spanien än flyger. Man ser så mycket längs vägen, säger Lennart.

– Det är något med att sitta bakom ratten. Det är en frihet jag vill uppleva så länge det går.

Text: Karin Wallén