Historisk författarintervju

Historisk författarintervju

KULTUR - Hon har kallats ”drottningen av historiska romaner”. Möt Anna Laestadius Larsson, nu aktuell med ännu en spännande roman: ”Hilma”. Efter succéböckerna om 1700-talet tar sig Anna en gåta från 1900-talets början.

Berätta om din aktuella roman, ”Hilma”!
Det är en roman om den gåtfulla konstnären Hilma af Klint som var verksam kring sekelskiftet, 1900. I en tid då kvinnliga konstnärer bara ansågs vara kapabla att avbilda, och därför borde hålla sig till landskap och porträtt, målade hon som ingen annan – abstrakt. Men inte nog med det, hon tog andevärlden till hjälp och gömde undan verken under hela sin livstid. Jag ville lösa gåtan Hilma af Klint och jag ville ge liv åt den händelserika tid hon levde i.

Du skriver populära historiska romaner, varför?

Av lust och ilska! Jag har alltid älskat historia, ända sedan jag var ett litet barn. Och så är jag så förbannad på hur kvinnor som varit kända och påverkat sin samtid – och jag lovar att de har funnits, i alla sekler och inom alla olika områden – har försvunnit ur vår historieskrivning. Jag brukar säga att jag skriver ”herstory”, för det duger inte att bara skriva ”history” som vi tidigare i alla tider gjort.

Vad är utmaningen med att skriva historiska romaner? 

– Det skulle väl vara den all research, men det tycker jag nästan är den roligaste delen av arbetet. Jag lär mig så oerhört mycket och ibland får jag vara lite av en detektiv. Och sedan det här att skriva om människor som faktiskt har levt, som jag gör, att tolka in vad de har tyckt, tänkt och känt kan såklart vara känsligt. Det är en balansgång mellan att ha ett uppriktigt uppsåt och att inte låta respekten för personen kväva berättelsen.

Var skriver du dina spännande böcker? Hur ser det ut? 

– Jag sitter hemma i vårt hus i Skurusundet i Nacka. I ett litet krypin på övervåningen som jag har inrett till skrivarlya, det är ett skrivbord och böcker, böcker, böcker. När jag kör fast kan jag kliva ut på balkongen som överblickar Skurusundet och en bit av Lidingö och Stockholms inlopp.

Vad är din relation till ditt hem?

– Jag blev förälskad i vårt hus när jag först såg det för tjugo år sedan. Vi har som alla gamla par haft våra duster genom åren. Det är ett litet vaniljgult trähus från 1905 med vacker glasveranda, jättegulligt men oerhört opraktiskt utan plats för förvaring. Saker är travade på höjden i skåpen, när man öppnar en dörr ramlar alltid något ner på en. Men så när våren kommer och vi flyttar ut vardagsrummet till vår stora altan med havsutsikt är allt förlåtet.

 

Tack för samtalet.

Tack själv.