Camilla skriver historia

Camilla skriver historia

KULTUR Möt Camilla Lagerqvist, prisad författare som förvandlar svensk historia till bästsäljande spänningsromaner.
Hon har satt svensk historia på den litterära kartan, och hon har gjort med en osannolik framgång. Allt sedan Camilla Lagerqvist sadlade om från journalist 2009 och lyckades förverkliga drömmen om att bli författare så har hon skrivit romaner som bottnar i svensk historia.

Hennes kritikerrosade svit ”Svarta Rosen” om motståndsgruppen i ett snöigt Sverige under andra världskriget är spänningsromaner för alla åldrar. Även om böckerna vänder sig till yngre läsare så har hon lyckas med konststycket att skriva romaner som även fängslar oss äldre.

SHP Magasinet fick en – historisk – pratstund med den historieintresserade historieberättaren som värdesätter ett trevligt hem. Nu är hon aktuell med boken När kastanjer spricker, en poetisk titel.

Varför är du så intresserad av historia?
– Jag tror att jag alltid har varit historieintresserad. Jag älskade att höra om spännande historiska händelser när jag var barn. Minns att jag till exempel tyckte att det var jättespännande med Bockstensmannen.

Hur gör du för att göra svensk historia så spännande i dina böcker?
– Därför att det är spännande! Jag tror också att jag har nytta av min bakgrund som journalist, att jag hittar det som är intressant och berörande i historieskildringarna. Sedan är jag väldigt förtjust i cliffhangers.

Hur lyckas du skriva både för unga läsare och äldre?
– Jag tänker egentligen inte ålder när jag skriver utan jag vill först och främst skriva en spännande, engagerande berättelse. En sådan som man vill sträckläsa. Sedan gör jag väldigt mycket research, jag vill veta hur människor levde under den tidsperiod jag skriver om. Jag kollar allt från vad de hade för kläder till vad det spelades för musik på radion.

Var skriver du dina böcker? Hemma?
– Ja, i vardagsrummet. Jag sitter i soffan med min laptop i knät.

Hur vill du att miljön i hemmet ska vara för att få skrivro?
– Nu för tiden tycker jag att det är skönt om det är lugnt och tyst, men jag har skrivit med barn som lekt på golvet runt mig också. Idag har jag lyxen att kunna skriva när barnen är i skolan. Jag är också väldigt tacksam om våra två hundar ligger och sover när jag skriver så att de inte hoppar upp i soffan och börjar leka. Det händer då och då och är ganska störande.

Hur har du inrett ditt hem?
– Jag är inte jättebra på inredning, men jag gillar våra röda, bekväma soffor. Sedan tycker jag om att ha saker som betyder någonting, som är minnen. Till exempel tavlan som min farfar har gjort. Den föreställer Uppsala domkyrka och är skapad av tusentals tändstickor, brända i olika nyanser. Eller tavlorna i köket som vi köpte på vår bröllopsresa i England. Vi gjorde en utflykt då och hoppades kunna äta på någon mysig pub, men allt var stängt, till slut fick vi nöja oss med några svampiga, inplastade mackor som vi köpte på en bensinmack. Vi stannade vid en slottsruin och åt dem och sedan när vi gick ut för att titta upptäckte vi världens mysigaste lilla restaurang bakom slottet. Det blev ingen mat där, men väl ett par fina akvareller.

Hur kändes det att vinna det fina bokpriset Nils Holgersson-plaketten?
– Oerhört hedrande och glädjefyllt. Jag trodde aldrig att jag skulle vinna. Jag var helt säker på att det skulle bli någon av de andra nominerade författarna som jag beundrar mycket. Därför fick jag nästan en chock när ordföranden ringde och sa att jag hade vunnit.

Om du fick loss en stor summa pengar, vad skulle du använda dem till?
– Köpa ett större hus, vi behöver ett rum till. Sedan skulle jag väldigt gärna vilja göra en researchresa till svenskbygderna i USA.

Vad är nästa bokprojekt?
– Just nu håller jag på och skriver en bok som utspelas på 1960-talet, så inte så långt tillbaka i tiden den här gången. Idén till den fick jag när min pappas kusin berättade om när han jobbade som kyrkvaktmästare som ung och en äldre kvinna bad honom öppna en kista som varit nedgrävd i flera år.

Bild på Camilla: Fotograf Kajsa Göransson