Idag är ålder fortfarande ett hinder på arbetsmarknaden när erfarenhet egentligen borde ses som en tillgång. Åldern säger inte speciellt mycket om dig som person men trots detta får denna siffra alldeles för mycket betydelse i vårt samhälle.

Du är inte din ålder - Intervju med John Mellkvist

Idag är ålder fortfarande ett hinder på arbetsmarknaden när erfarenhet egentligen borde ses som en tillgång. Men faktum är att du kan vara 68 men känna dig som 58 och kanske inte alls är redo att gå i pension utan verkligen vill fortsätta jobba. Åldern säger inte speciellt mycket om dig som person men trots detta får denna siffra alldeles för mycket betydelse i vårt samhälle.

John Mellkvist är rådgivare på kommunikationsbyrån Kreab och författare till boken Välj din ålder, och varit länge varit aktiv i debatten om ålderism och åldersdiskriminering på arbetsmarknaden i Sverige. Han menar att det är dags att vi slutar döma personer efter deras ålder och att pensionärer inte är en homogen grupp - här finns stora individuella skillnader.

Ordet pensionär borde bytas ut mot senior. Det ger en bättre bild eftersom allt fler väljer att jobba efter pensionsåldern om de kan. Alla ges inte den möjligheten eftersom det är arbetsgivarens beslut om du får fortsätta jobba efter att du fyllt 68. Detta oavsett om du är fullt kapabel att utföra dina arbetsuppgifter som tidigare.

Vart tror du att denna stora åldersfixering i Sverige kommer från?

– Forskning visar att i individuella kulturer är ålderism starkt framträdande och Sverige är ett av världens mest individualistiska länder. Detta återspeglas i vår syn på åldrande, där siffrorna är ständigt närvarande. Vi växer upp och definieras av våra personnummer som vi bär med oss och använder dagligen för att identifiera oss i allt vi gör.

Man får också lätt bilden av att livet som pensionär är ett kristillstånd och rädslan för att bli äldre eldas på av stereotypa och negativa bilder av ålderdom. Känslan av otillräcklighet och inte känna sig behövd blir stark, när många identifierar sig med sitt arbete. Det gör att man lätt hamnar i en identitetskris som nybliven pensionär. Forskning visar däremot att lycka och tillfredsställelse når sin lägsta punkt runt 50 och sedan, förutsatt god hälsa, fortsätter uppåt efter 70. Det är inte riktigt bilden man får i media av pensionärslivet.

Vår undersökning visar att många är oroliga för att gå i pension. Vad tror du att det beror på?

– Även om pensionen innebär en stor existentiell förändring, så är ekonomin i många fall den största oron. Man är helt enkelt inte trygg i att pengarna kommer att räcka till. Man är inte heller säker på att få jobba vidare på sin arbetsplats även om man orkar, samtidigt som steget att starta eget är långt. Därför behöver situationen förbättras för alla som vill och kan fortsätta arbeta.

Politiker vill att vi jobbar längre men samtidigt vill arbetsplatserna få bort de äldre. Tycker du att regeringen gör tillräckligt för pensionärer?

– Det korta svaret är nej. I valet är allt fokus som vanligt på själva pensionerna. Viktigt givetvis, men vi behöver jobba bredare och mer långsiktigt med det som gör vettiga pensioner möjliga – en mer åldersmedveten arbetsmarknad. Det behövs krafttag för att minska ålderismen i Sverige, eftersom dessa fördomar drabbar både äldre och yngre. I Danmark har man exempelvis gjort det olagligt att fråga om ålder vid en arbetsintervju. För att kunna ändra på detta behöver politiker engagera sig djupare och jobba hårdare med åldersrelaterade frågor.

Tre viktiga förändringar för att motverka ålderism enligt John Mellkvist:

1. Fler seniora politiker i riksdag och regering. För detta behöver det göras lättare att komma in i politiken senare i livet, liksom att röra sig mellan politik och näringsliv.
2. Fler goda exempel i näringslivet. Efterfrågan på senior arbetskraft behöver öka och då krävs att ledande bolag går före, sätter tonen och visar vägen så att andra kan ta intryck.
3. Lyft ämnet ålderism i alla åldersgrupper. Inte bara i politik och media utan även ute i skolorna från tidig ålder.